Emotions
Jag kan vara väldigt nostalgisk... När jag tänker tillbaka på något som har hänt eller när något har tagit slut så har jag väldigt lätt för att bli ledsen. Då menar jag inte " Oh naj, kaffet är slut, nu gråter jag" Det är lite mer "tyngre" saker som verker lite i hjärtat. Jag har t.ex. alltid, ända sen jag var liten, gråtit när jag åkt hem från mormor. Ännu värre var det om jag och Clara hade varit ute i Nybble och ridit ett helt lov...
Min pappa var också som jag när han var liten, har jag fått veta. Juldagen var tydligen den sorgligaste dagen på året för då var julafton.
Men i alla fall idag var lite en sån dag. Jag sa upp min plats på KRS. Och som jag har tjatat för Sofia (bl.a) att jag ville sluta där så kan jag faktiskt inte undgå klumpen i halsen. Jag har varit där nästan varje vecka sen jag var sju år, och jag började på ridklubb när jag var fyra år! Fy vad det känns hemskt att sluta, så nu hoppas jag verkligen (och liten tjat på Fian, om hon nu mot all förmodan skulle läsa det här) att jag kanske får en chans att ta Carmen. För vad annars i hundan ska jag göre? :(
Men för att komma på bättre känslor så lyssnade jag på den häR:
Den fick mig på bättre humör, haha. Jag och Nellie höll på att nynna på den här hela tiden i Danmark. Vi hade velat spela upp den över hela stallgården/campingplatsen klockan 6, 7 på morgonen. För det var ju party och hög musik till sent, sent på natten så vi fick ingen riktig ro i vårt tält /som någon för övrigt hade varit inne i och lämnat fyra ölburkar, oöppnade och lämnat en fläck på mitt liggunderlag. Vill inte veta vad det var för fläck. Men i alla fall fatta så jädra kul det hade vart och dönat på den här på morgonen och sprungit runt på camping och in i något random tält och klappa någon på huvudet. HAHA obetalbart!
